Martinas trädgårdsfantasier

Ett ny trädgårdssäsong står och väntar och med den en hel del nya projekt. Anläggningen av köksträdgården blev klar förra året med massor av lyckad odling. Det kommer i år att kompletteras med några bärbuskar i direkt anslutning till pallkragarna samt trampstenar som leder till olika anläggningar.

I år har jag försått melon (blev så lyckat förra året och jag hade frön kvar) och broccoli. Broccolin tror jag nog att jag sådde för tidigt därför kommer jag att komplettera de färdiga plantorna med direkt sådd. Det ska även bli plats för gurka, morötter, rädisor, sallad, bönor och ärtor.

Det ska även anläggas flertalet rosrabatter i anslutning till staket och altan. Älskar rosor och önskar mig en härlig rosenträdgård med massor av olika sorter. Tillsammans med dessa rosor ska pioner och klematis petas in och en och annan perenn. Allt kommer att gå i rosa/cerice/lila och vitt.

Ser fram emot ett ny härlig trädgårdssäsong.

Fick ett tips för ett tag sedan om att ta in melonerna inomhus och låta de mogna i rumstemperatur. Melonerna låg inne 1 1/2 vecka och igår kväll bestämde vi oss för att dela en melon och äta som efterrätt. De var nog den sötaste och godaste melonen jag har njutit av på hela sommaren.

Upptäckte att någon hade varit och smaskat på mina tomater.

Dessa lyckades jag skaka ned från plantorna. Ingen bra bild men ni ser ju vad det är.

I vintras bestämde jag mig för att prova att fröså tomater, måste tilläggas att det är första gången, ever.  Hade hört historier om att ska man odla tomater så kan man inte åka bort någonstans på hela sommaren, du måste ta hand om dom som om det vore dina barn. Klart man vill åka bort någonstans, kan ju inte sitta här hemma och stirra i 4 veckor. Testa måste jag bara göra.

Så blev det. Plantorna blev långa och rangliga, trots att jag hade extra ljus.  Tillslut blev de så långa att de tog i taket på lysröret. Blev tvungen att ställa dom lite i skymundan, på golvet i ett mörkt hörn. Tänkte att dom där blir det aldrig någonting av. Vid rätt tid fick de komma ut och stå och rangla sig vidare i vår inglasade altan. Vattnade och vattnade, blev väl några blommor, men det hände inte så mycket mer.

Nu ville vi åka någonstans och efter en veckas semester så dra mig baklänges vad plantorna hade skenat iväg, både på bredd och höjd. Dom blev galet långa så jag fixade krokar i taket och band upp dom ordentligt. Tomater fanns nu på varenda planta men gröna som ärtor.

För någon dag sedan svor jag åt min kusin att tomaterna blir ju aldrig röda, vad har jag gjort för fel, de är toppade och klara och ska inte växa mer på höjden nu.

Två dagar senare tittar jag till tomaterna igen och då finns dom där, små röda härliga tomater. Finns det någon härligare känsla när man verkligen lyckas med någonting som man absolut inte trodde man skulle klara av, det spelar ingen roll vad i livet det gäller, karriär, familj eller tomatodling.

Lyckan är total

Nu är äntligen vitkålen klara för att skördas. Enligt fröpåsen skulle det vara minivitkål, men de är ju gigantiska. Lite maskätna men det är bara det yttersta lagret sen är de gudomliga.

Våra morötter däremot är pyttepytte. Trots det smakar det  morötter om dom. Barnen tycker att det är mysigt att plocka och äta de små morötterna. Önskade dock att de blev lite större.

Gissa vad vi ska äta för tillbehör till fisken ikväll. Mums!!

När jag sådde frön för vattenmelon var det nog från början en kul grej och jag trodde nog egentligen inte att det skulle kunna bli några meloner.

Hade ett par stycken meloner i lådan för drygt en vecka sedan som var stora som tomater och när jag igår kom hem från Öland för att se om de hade blivit större, blev jag riktigt besviken att det inte hänt någonting alls. Den ena hade istället blivit brunfläckig och såg inte något vidare ut.

Idag slängde jag ett öga i lådan mellan skurarna och satan i gatan vad förvånad jag blev. Hade helt missat 3 stycken stora meloner  som låg i andra änden av lådan. Nu tvivlar jag inte en sekund på att man kan odla vattenmeloner i en enkel hemmagjord drivbänk. Med lite gödsel, vatten och en stor nypa kärlek så går det.

Nu är det äntligen klart. Allt grus är på plats nu och i lådorna växer det för fullt.Till nästa år ska vi fixa lite på sidan om så det känns mer ombonat. Just nu är det ganska kalt runt omkring

Idag åt vi upp de allra sista potatisarna och de skördades utan blom för de som undrar. Hur goda som helst och barnen har verkligen moffat i sig potatis.

Rädisorna är också uppätna. Jag sådde inga fler efter skörd eftersom jag behövde platsen för paprikaplantorna. Paprikan som är en mild pepparsort börjar skifta i färg och vi har redan provsmakat dom. Smakar gudomligt.

Gräslöken från förra året har jag grävt upp, den blev alldeles gul. Den ersattes med en basilika istället.

Dill och persiljan växer fint. Dillen har kokats tillsammans med vår potatis och det blev så gott att jag nu ångrar att jag inte har ett riktigt stort potatisland.

Salladen har tagit över totalt. Ruccolan fick jag lov att gräva upp och kasta, blev träig och alldeles för mycket av den. Övriga salladssorter skördas varje dag och det verkar aldrig ta slut.

Jordgubbarna har ätits till frukost och barnen har gått och mumsat fritt. En del blommar och skördas fortfarande, men det är nog på  sluttampen nu.

Väntar på att morötterna ska ta sig lite mer, än så länge är de fjuttiga. Tror nog att jag satte de för tätt, måste gallra lite till.

Vattenmelonen har vuxit ur sin låda och de är just nu stora som potatisar. Den här varma sommaren har verkligen gjort sin rätt mot melonplantorna och de växer som bara den så jag kan inte stänga locket längre.

De vildblommor som jag sådde i en av lådorna ger oss färska snittblommor på bordet varje dag.

Det är en fröjd att gå ut och titta till våra grönsaker, frukter, örter och bär och jag njuter vareviga sekund. Till och med min man har fått blodad tand och vill gärna att vi skaffar oss några fruktträd också.

Vattenmelonen på väg ur lådan

Har kollat till potatisen som aldrig verkar sluta växa. Imorgon ska jag fylla på med mera jord men är orolig att det egentligen är försent. Jag har totalt glömt bort att kupa jorden runt plantorna och hoppas nu på att få slippa gröna potatisar.

Vet inte heller om jag ska vänta till potatisen har blommat innan man skördar eller inte. Förra året satte vi sorten Timo som inte blommade. Blev supergoda potatisar med knappt något skal på överhuvudtaget. Fick inte tag på den sorten i år så det blev sorten Rocket. Läste att den ska få blålila blommor, men kan man skörda ändå trots att de inte blommat ännu? Är sååååå nyfiken på att ta upp en planta med potatis till nästa helg. Kan knappt vänta, det kliar verkligen i fingrarna och jag vill, vill, vill fuska.

Det är ju konstigt. Jag skrev ett tidigare inlägg om min mans 30-årspresent, det japanska pilträdet. Nu visar det sig att halva trädet blommar och den andra halvan är tvärdöd.

Är det meningen att jag ska hålla ut och invänta till nästa vår och se om det klarar sig eller är det kört?

Det tråkiga är också att det är den döda sidan som vätter ut mot gatan som folk sen också ser. För vår del är det bra eftersom vi kan se det fina trädet från vårt köksfönster. Önskar man kunde både få spara och äta kakan. Jo det kan man ju också, en liten stund, men så småningom äter man upp den.

Det är så roligt att gå runt och titta hur allt växer, och det växer som bara den.

Den här bilden tog jag den 4 juni och det var precis då jag satt ned vitkålen i jorden. Jag tyckte att dom hade växt sig så stora redan då och tänkte att snart borde det väl komma små vitkålshuvuden.

10 dagar senare har de växt till sig så här mycket.  Om det fortsätter i den här takten så har jag snart inte plats i lådan längre. Har egentligen ingen koll på hur stora dessa plantor blir  och hoppas att de börjar blomma snart sen längtar jag till när vi vår njuta av god cole slaw till sensommaren.

Trots att jag har varit noga med att täcka plantorn med fiberduk har någon rackare varit och tagit smakprov innan jag ens har fått prova. Ska till att köpa en sådan där duk som är till just för kålplantor – kålduk kanske???

Jag hittar dessutom inget spår efter att det ska bo något odjur i lådan. Vart tar de vägen på dagen? Nu får det vara nog, ingen sätter sig på mina plantor!!